Jag finns men inte här längre. Följ med!

http://juliamaryhedvig.blogspot.com/

det kan vara så att julia är här och att jag är så glad så att jag dansar då.


en alldeles speciell fredag.

vi satt ute förut. jag och fred. drack kaffe. hade shorts och stickad tröja. det var fint. som hösten.

-.

jag hatar att känna mig bortglömd. och fram tills nu så trodde jag nog inte att jag var den som stoppade huvudet under kudden. men det tänker jag göra nu. och skrika. så. jävla. högt.

några fina.

Det är ganska fint att vara i karlstad ändå. Spontana utekvällar på ett knökfullt ankan och att se vänner man saknat och inte träffat på länge. Jag tog en långhelg här. Fredag till tisdag tyckte jag lät bra, och jag hade rätt. Finfint är det! Det är så hemma, men inte mitt hem. Inte längre. Mitt hem är fint, i en stor stad med min stora kärlek och en stor säng. Jag längtar lite dit igen. Och det känns bra. Men till tisdag tänker jag ändå stanna här. Hemma.

Jag har fått ett nytt jobb. På ett elbolag. Var det verkligen där jag trodde att jag skulle hamna? Nej. Men det känns så fint, och imorgon ska jag köpa en kavaj.

Jag är så lycklig att jag vill skrika rätt ut. Omringad av mina allra finaste människor som jag känner mig älskad av och som får mig att må bra. Det är precis så här som jag vill ha det.

Just nu iallafall.

julia.

Du är så himla fin. Jag älskar att bo med dig. Att äta, dela, dricka öl, vara tysta, se på film, ja allt! Jag vet inte vad jag skulle göra utan dig.

Jag kommer ihåg första gången vi träffades. Jag hade precis börjat ettan och jag och sara gick förbi ditt hus för att hämta upp dig innan vi gick vidare till fetsen vid det fula tjärnet vid skolan. Du var cool och jag ville vara som er.

Vi kände verkligen inte varandra. Och vi kände verkligen inte varandra när vi åkte till kreta heller. När jag skulle beställa resan så pratade du och jag i telefonen och det kändes som att vi kände varandra. Men det gjorde vi inte.

På tåget mot stockholm kände vi varandra och på flyget hade jag känt dig hela livet. Iallafall kändes det så. När vi satt på flyget hem igen efter en vecka i det varma landet så var vi bästa vänner och jag bestämde mig för att jag aldrig skulle släppa din hand.

Grattis på din 20-års dag finaste Julia.
Jag älskar dig.

mina allra bästa.


nu är jag som allra lyckligast. jag får sitta i mitt vardagsrum med de tre personerna som är finast på jorden. jag måste verkligen gå och lägga mig nu, men jag vill inget hellre än att sitta här hela natten.

en powerTalk.

En kväll får någon kväll sedan så gick jag och julie ut på en powerwalk. vi pratade supermycket och visste exakt vart vi skulle, för vi skulle bada!
Vi tänkte trekantsbadet, så vi gick genom liljeholmen och sen var vi framme.
Vi badade som barn och vi väntade tills de två små pojkarna gick så att vi kunde svinga oss i lianerna.
Vi hittade världens finaste lekpark där alla saker var frukter. Melon.
Päron.
Jordgubbe.
Banan.
Fin kväll, juliex2. PUSS

hannas perfekta supersommar, direkt från grums.

Jag sitter här och skrattar som jag vet inte vad. Bästa programmet.

<3

sj ligger på min minuslista.

också blev det så att jag äntligen tog upp min dammiga gitarr ur sitt fodral och skrev en sång.

Lägenheten ser ut som ett växthus. Jag är glad. Inte för blommorna, för dom vet jag kommer vissna, utan för allt möjligt annat. Som fina fikastunder på söder och vetskapen om att det är tre dagar kvar tills ens finaste man kommer och hälsar på.

nu har jag flyttat. det ser ut lite så här.



so come on now.

Vi har köpt en brödrost på ica i skåre. Den bor hos oss i Stockholm nu och vi ska använda den flitigt. Mamma och tomas är här. Och älskade Fredrik. Vi var på 30års kalas igår med de finaste ballongerna jag någonsin sett. Synd bara att jag glömde kamera.

Idag vill de åka in till gamla stan och fika på fina ställen och titta in länge i vackra butiker. Det passar mig alldeles utmärkt.

Men först av allt ska vi äta frukost ute. Länge.

sivoliv.

Jag drömde att vi tågluffade inatt. Kommer du ihåg att vi sa det? Att vi skulle börja spara pengar och tågluffa efter nian. Vi tyckte det lät lagom för det var två år dit och då hade vi nog hunnit spara pengar och blivit tillräckligt stora. Haha, som att vi ens skulle få det.
Jag brukar tänka på ibland, hur bra kompisar vi var. Delade allt, som systrar. Och hur ledsen jag var när allt tog slut, eller vad man ska säga. Saker hände, jag blev så sårad att det kändes som att mitt hjärta skulle brista i sjuhundra bitar. Hur i hela friden skulle jag klara mig? Klara mig utan min bästa vän.
Jag minns så väl den där gången du knackade på min dörr. Du hade tagit med dig honom, jag såg hur han cyklade iväg på sin cykel när jag
Jag drömde att vi tågluffade inatt. Kommer du ihåg att vi sa det? Att vi skulle börja spara pengar och tågluffa efter nian. Vi tyckte det lät lagom för det var två år dit och då hade vi nog hunnit spara pengar och blivit tillräckligt stora. Haha, som att vi ens skulle få det.

Vi hade sjukgymnastik hemma hos mig, för jag hade så bra kuddar. Jag tryckte alltid lite för mycket så att det gjorde ont på dig. Det var inte meningen, och vi skrattade.

Jag brukar tänka på ibland, hur bra kompisar vi var. Delade allt, som systrar. Och hur ledsen jag var när allt tog slut, eller vad man ska säga. Saker hände, jag blev så sårad att det kändes som att mitt hjärta skulle brista i sjuhundra bitar. Hur i hela friden skulle jag klara mig? Klara mig utan min bästa vän.

Jag minns så väl den där gången du knackade på min dörr. Du hade tagit med dig honom, jag såg hur han cyklade iväg på sin cykel när jag öppnade dörren i trosor med röda blommor och en t-shirt. Jag minns hur glad jag blev för att du ville säga förlåt. Men det kom inget förlåt. Bara ord som gjorde mig förvirrad. Det blev totalt kaos i mitt huvud och tillslut kunde jag bara urskilja meningar som "har aldrig tyckt om dig" och "vi ska inte vara vänner längre". Jag grät i flera dagar och ville helst inte gå upp ur sängen. Min mamma åkte hem till dig, men jag vet inte vad hon sa. Nu i efterhand så vill jag gärna tro att du var lika förvirrad som jag när vi stod där på furstukvisten.

Det kom förlåt. Massor av förlåt. Långa promenader och försök till att få allt att vara som förut. Men jag kunde nog inte riktigt. Inte riktigt låta dig komma sådär nära igen. Inte ens förlåta. Jag var för rädd.

Den sommaren var den värsta i mitt liv. Min pojkvän och min allra bästa vän, min syster, försvann. Det var inget sammanträffande.

Det tog år innan vi hälsade på varandra på riktigt igen. Det var vid busshållsplatsen vid skolan. Du satt på en bänk och jag ställde mig så långt ifrån det bara gick. Men jag kände mig så dum. Det var bara du och jag där på den stora trottoaren, så tillslut gick jag fram. Jag sa hej. Du ville ge mig en kram och jag lät dig krama mig även fast det kändes konstigt. Vi pratade om att caféet hade brunnit och att du blivit ledsen när du läste om det i tidningen för att du visste hur mycket jag och mamma kämpat med det.

Jag vet inte om du läser min blogg. Jag läser din ibland. I början för att försöka hitta fel och brister. Nu, bara för att få veta vad du gör och hur du har det.

Så jag tror jag är redo nu och jag tror att jag behöver det. Inte för att bli bästa vänner igen, eller för att ge skuld. Men nu är jag redo att förlåta.

Du är förlåten.

hur kan ni klamra er fast så hårt?

Det har hänt så mycket. Jag har flyttat så långt, men ändå mycket närmare flera av mina bästa. Jag har hunnit börja på mitt jobb i stockholm, säga upp mig, vara arbetslös i två dagar och sedan få tre nya jobb. Jag valde två av dem och blev sjuk andra dagen på det första. Nu är jag hemma i Karlstad och funderar lite på hur allt ska bli, men det känns så bra!

Jag bor med Julia nu. Det är underbart. Hon är en sådan där sambo som man kan dela allt med. Klänningar, mat, disk, sovrum, ja, allt! Vi har ju blivit en familj nu liksom. Hon vattnar den laxfärgade pelargonen nu när jag är borta och sköter om den av hela sitt hjärta så att den ska bli glad igen. Den har nämligen varit lite ledsen.

Sara bor inte mer än 25 minuter bort och det är skönt. Hon kan komma och mysgrilla och se på pottharry och det går att åka dit och bada och se på gossip girl i hennes soffa.

Äventyren sker oftast lite mer åt norr till, i stan liksom. Ofta om nätterna också. Då är det precis så där svalt och skönt som man vill att det ska vara och klänningarna ser så snygga ut. Jag tror att vinet smakar bättre också, när man får dricka upp det i takt till musiken för att sedan släppa allt och dansa sig svettig.

Jag har inte bloggat på så länge och jag förstår inte hur det fortfarande finns de som varje dag är inne för att se om jag kanske möjligtvis skrivit en rad. Jag skäms, eftersom att jag inte har det. Men ni ska veta att det känns stort. Stort att ni undrar vad jag gör och stort att ni klamrar er fast så hårt.

  • bloglovin